På lördag är det omstart i superettan när AFC Eskilstuna kommer på besök till Gavlevallen. 

Lagkaptenen Martin Rauschenberg vet att det kommer bli tufft, men är övertygad om att det kommer gå. Men han kan inte göra det på egen hand.

– Vi behöver att alla bidrar för att det ska bli en bra höst. Hela truppen, ledarstaben, organisationen, publiken, ja allt, säger han. 

De flesta känner till historien vid det här laget. Att den danske mittbacken Martin Rauschenberg hörde av sig till sin tidigare klubb Gefle IF och erbjöd sina tjänster. Trots att man då huserade i landets tredje division, Ettan norra. 

“Jag vill hjälpa klubben tillbaka till där den hör hemma”, sa han då inför säsongen 2022. 

Om vi raskt hoppar framåt drygt 18 månader senare så ja, då är klubben tillbaka i svensk elitfotboll. 

Det är några dagar innan superettan drar igång igen efter sommaruppehållet och vi slår oss ned i ett av rummen på GIF-kansliet. Den reslige dansken tar en smutt på kaffet han precis hämtat. 

Blev det som du hade tänkt dig med återkomsten?

– Det blev kanske till och med lite bättre i och med att vi gick upp direkt. Det var inget som klubben räknat med, att vi skulle fixa det redan i fjol, säger Rauschenberg och fortsätter: 

– Det gick snabbt. Jag kom till en bra grupp som accepterade mig för den jag var. Jag syntes mycket, hördes mycket och tog ett stort ansvar. Men hade inte laget köpt in sig på allt det, då hade det inte blivit någonting av det hela heller. Så hela gruppen ska ha en stor eloge för det. 

Som du säger, det gick fortare än vad ni tänkt. Gick det för fort?

– Nej, svarar han tvärsäkert och fortsätter: 

– Får man chansen att gå upp så tar man den. Man får ta allt det andra i efterhand. 

Han och laget är medvetna om att klubben inte besitter de största ekonomiska musklerna. När andra klubbar kan välja bland mer namnkunniga spelare, får GIF tänka på ett annat sätt. 

– Vi behöver få ut max av de spelare vi har, nästan mer än så. Vi får jobba lite som underdogs. Men vi har den mentaliteten, att vi jobbar hårt för varandra. Man ska kunna se Gefles värderingar hos oss, även om det är ett “nytt” GIF som spelar lite annorlunda än vad man gjorde när jag var här förra gången. 

Efter tolv spelade omgångar i superettan huserar nykomlingarna just nu på en tolfte plats i tabellen. På lördag drar höstsäsongen igång och då väntar AFC Eskilstuna hemma på Gavlevallen. 

Hur ser du på säsongen hittills?

– Lite upp och ned. Vi började bra men det har varit lite hackigt med att hitta vårt sätt att spela. Men det är en ny serie, nya lag, det går lite snabbare. Jag tycker dock att det är lite som förväntat av oss. Det är svårt att vara nykomlingar i en så pass tajt serie som superettan är. Alla lag kan slå alla. Det handlar om dagsform, säger 31-åringen. 

18 matcher återstår av säsongen. Mer än hälften således, men för att det inte ska bli en alltför tuff och nervös höst, finns det något du ser ni behöver jobba på?

– Oavsett hur vi kommer spela kommer det bli en tuff höst. Det är vi medvetna om. Vi har inte den största budgeten, inte de bästa spelarna men vi har bra spelare. Och spelar vi på det sättet vi vet att vi kan göra, då kan vi slå alla lag i superettan. 

– Vi måste vara trygga i vår identitet, hur vi spelar när vi möter bättre lag, hur vi tänker i olika skeden i matchen. Att göra saker tillsammans som ett lag helt enkelt. Hitta den känslan till varje match. 

Du som lagkapten, finns det något du kan göra för att bidra med det?

– Att fortsätta vara så som jag är som person. Att driva på laget när det är tufft, för det kommer komma tuffa perioder och matcher. Att stå rakryggad och fortsätta hålla huvudet högt och att få med alla även när det är lite jobbigare. Man kan luta sig mot mig om det behövs, men vi behöver alla här. Det är inte bara jag som ska ta detta ansvar, säger Rauschenberg och fortsätter: 

– Vi behöver att alla bidrar för att det ska bli en bra höst. Hela truppen, ledarstaben, organisationen, publiken, ja allt, säger han. 

Fem snabba med Martin Rauschenberg: 

Bästa spelaren du har spelat mot?

– Det måste vara Eden Hazard eller Mateo Kovacic. Jag var på provträning i Lille och fick spela en halvtimme mot Hazard. Han tillhörde A-laget men var avstängd och fick därför spela en internmatch där jag var med. Sen har jag spelat mot Inter och mötte då Kovacic.

Bästa du spelat med?

– Jag har ett par stycken. Martin Braithwaite som spelat i Barcelona bland annat. Jonas Knudsen, nu i Malmö. Søren Rieks också i Malmö. Nån av dem. 

Bara danskar? 

– Haha, ja. Eller ja, David Fällman är en av de bästa jag spelat med också. Han är fortfarande en vän så honom håller jag högt. 

Häftigaste arenan du spelat på?

– San Siro. Vi spelade Europa League-kval med min isländska klubb och hade slagit ut Bangor från Wales, skotska Motherwell och polska Lech Poznan innan vi ställdes mot Inter på San Siro. 

Häftigaste matchen du spelat?

– Det blir Intermatchen. Även om de var överlägsna så är det ändå den största matchen i min karriär med 60 000 på läktarna. 

Vad blev det i matchen?

– 6–0 till Inter, haha. Vi spelade med tio man i en halvtimme. 

Om du får summera karriären lite snabbt, vilket är det finaste minnet du har?

– Ja, man har många. Men det är klart förra året är med där uppe i topp. Att få göra det med Gefle som var den första riktiga klubben jag fick chansen i och att få göra det med den gruppen vi hade, det tar vi.