På söndag smäller det när säsongens andra derby står på agendan.
Lagkaptenen Maja Westling hoppas på storpublik och förklarar varför man ska komma och kolla.
– Det kommer bli en rolig match, både för oss spelare och supportrarna. Det är två bra lag som kommer göra allt för att vinna, säger hon.
Om några veckor fyller Maja Westling 20 år, men den än så länge tonåriga mittfältaren är redan inne på sin fjärde säsong i Gefle IF. 2019 lämnade hon moderklubben Hille IF för att ta nästa steg i karriären.
Nu närmar hon sig 70 matcher i GIF och har från denna säsong även fått uppdraget att ta över kaptensbindeln från “urkaptenen” Ebba Gavlén som la skorna på hyllan efter fjolåret.
– Det är en ära att få vara kapten i ett sådant framträdande lag som Gefle IF är. Jag blev jätteglad när frågan kom, säger hon.
Hon är kanske inte den som hörs mest, istället visar hon sitt ledarskap med att alltid jobba stenhårt på planen och viker aldrig för en närkamp. Men även utanför de vita linjerna syns hon ofta i gymmet för att nöta extra.
Med några dagar kvar till det som är en av säsongens höjdpunkter, derbyt mot Sandviken, går vi igenom statistiken sedan lagen stötte på varandra för första gången. Och med ljusblå ögon är det en tuff sådan. Av elva matcher är det sju segrar för SIF, fyra oavgjorda och ingen GIF-seger.
– Så klart tråkigt att vi inte har någon vinst, för det är något vi alltid siktar på, även nu på söndag. De har ofta varit snäppet vassare än oss, men känslan är att vi tagit ikapp mer och mer på sistone, säger Westling.
Går det att beskriva känslan hur det är att kliva in i en sån här match, med allt vad prestige och rivalitet heter
– Det är en extra nerv, man känner de flesta spelarna man möter ganska bra och det är ofta lite mer folk på läktarna. Det blir ofta tuffa matcher och det älskar jag ju. Jag ser bara positivt på det och när andra kanske blir nervösa, brinner det till extra hos mig, säger kaptenen och fortsätter:
– Med det sagt, det gäller att vi är ödmjuka inför uppgiften och är beredda på att göra jobbet som krävs. Vi kommer kriga och göra allt för att ta tre poäng.
Vårens möte slutade 1–1 inför 554 personer på Jernvallen. På söndag är det fri entré för alla i ett försök att slå publikrekord (på damsidan) när Gavlevallen laddar för derbyfest.
Vad skulle det betyda för er att få ett rejält stöd på läktarna?
– Det skulle betyda allt! Ett stöd på läktarna ger en extra push inför matchen. Jag skulle tycka det var jättekul om det kom mycket folk, för det kommer bli en rolig match. Både för oss spelare och supportrarna. För det är två bra lag som kommer göra allt för att vinna, säger Maja Westling.
Maja Westling #18
Född: 22 augusti 2003.
Moderklubb: Hille IF.
Matcher/mål GIF: 63/9.
Alla derbymatcher sedan 2017:
2017 (Div 1 n Svealand)
Sandvikens IF–Gefle IF 2–2 (2–1)
Målen: 1–0 (13) Alva Spångberg, 2–0 (27) Therese Westin, 2–1 (45) Glory Amalaha, 2–2 (71) Jessica Westrin.
Publik: 113, Jernvallen.
Gefle IF–Sandvikens IF 3–3 (3–1)
Målen: 1–0 (33) Clara Engstrand, 2–0 (34) Clara Engstrand, 3–0 (39) Anna Björklund, 3–1 (43) Therese Westin, 3–2 (48) Wilma Näslund, 3–3 (57) Therese Westin.
Publik: 360, Gavlevallen.
2018 (Div 1 n Svealand)
Sandvikens IF–Gefle IF 4–1 (2–1)
Målen: 1–0 (19) Demi Pierre, 2–0 (36) Wilma Näslund, 2–1 (45) Josefine Blom, 3–1 (75) Gloria Douglas, 4–1 (85) Vilde Bång-Öygard.
Publik: 1 006, Jernvallens VM-arena.
Gefle IF–Sandvikens IF 0–1 (0–1)
Målet: 0–1 (8) Wilma Näslund.
Publik: 524, Gavlevallen.
2019 (Div 1 n Svealand)
Gefle IF–Sandvikens IF 0–0
Publik: 427, Gavlevallen.
Sandvikens IF–Gefle IF 4–1 (1–1)
Målen: 0–1 (10) Ida Pettersson, 1–1 (16) Sarina Bolden, 2–1 (51) Wilma Näslund, 3–1 (62) Simone Edefall, 4–1 (64) Sarina Bolden.
Publik: 578, Jernvallen.
Säsongen 2020 möttes lagen inte pga olika serietillhörigheter.
2021 (Div 1 n Svealand)
Gefle IF–Sandvikens IF 1–2 (0–1)
Målen: 0–1 (42) Christina Mårtensson, 0–2 (56) Ninni Lang, 1–2 (68) Maja Westling.
Publik: 212, Gavlevallen
Sandvikens IF–Gefle IF 2–0 (0–0)
Målen: 1–0 (56) Ninni Lang, 2–0 (89) Christina Mårtensson.
Publik: 284, Jernvallen
2022 (Div 1 n Svealand)
Sandvikens IF–Gefle IF 2–0 (0–0)
Målen: 1–0 Klara Folkesson (53), 2–0 Klara Folkesson (80).
Publik: 679, Jernvallen.
Gefle IF–Sandvikens IF 1–2 (0–0)
Målen: 0–1 (50, straff) Klara Folkesson, 0–2 (65) Linnéa Strand, 1–2 (74) Therese Söderlind.
Publik: 874, Gavlevallen.
2023 (Div 1 Norra)
Sandvikens IF–Gefle IF 1–1 (0–0)
Målen: 0–1 (48) Sandra Törnros, 1–1 (49) Ainhoa Plaza Porcel.
Publik: 554, Jernvallen.
Trots en spektakulär straffräddning av Robin Wallinder, blev det en uddamålsförlust borta mot Västerås SK.
Med över 4 000 på läktarna och en fin svit på fyra raka utan förlust klev Gefle in i svåra bortamatchen mot Västerås SK med gott mod. Men även VSK kom med stort självförtroende och fem raka segrar i ryggen.
Och även om det var hemmalaget som inledde bäst, skapades inga direkta jättechanser till en början. Men i 25:e minuten kom ledningsmålet. Patric Åslund nickade distinkt in 1–0 och det resultatet stod sig till halvtidsvilan.
Efter paus var det dock GIF som tog tag i taktpinnen per omgående. Med ett annat driv framåt såg det lovande ut. Och i den 68:e minuten kom den stora kvitteringschansen. Antonio Yakoub kom ensam mot målvakten – som kom ut snabbt och klarade.
Drygt fem minuter senare uppstod turbulens i Gefles straffområde. I en tilltrasslad situation bedömdes Christoffer Aspgren stoppa bollen med handen och fick direkt rött kort – och straff till hemmalaget. En straff som Daniel Ask tog hand om – och som Robin Wallinder räddade!
Trots degraderade till tio man på banan, gjorde GIF en kraftansträngning för att leta efter en kvitteringsmöjlighet. Men tiden rann iväg och sviten på fyra förlustfria matcher bröts.
Västerås SK–Gefle IF 1–0 (1–0)
Målen: 1–0 (25) Patric Åslund.
Avslut: 11–3 (4–1).
Hörnor: 8–2 (4–1).
Varningar, VSK: Jabir Ali (64), Anders Hellblom, GIF: Oscar Lundin (57), Kevin Persson (86), Daniel Eliasson (90+5).
Utvisning: Christoffer Aspgren (75)
Domare: Richard Sundell.
Publik: 4 022, Hitatchi Energy Arena.
Så spelade GIF: Robin Wallinder – Kevin Persson, Martin Rauschenberg (K), York Rafael – Christoffer Aspgren, Oscar Lundin, Constantino Capotondi (83), Sebastian Friman (83) – Antonio Yakoub (69), Leo Englund, Adrian Edqvist (83).
Ersättare: Theo Ekman, Daniel Eliasson (83), Anton Lundin (69), Jacob Hjelte (83), Albin Hjelm, Torre Rafael (88) och Tobias Johansson (mv).
Tack vare partners till Gefle IF Fotboll har vi för tionde året i rad möjlighet att anordna Summercamp.
Via klubbens hållbarhetsarbete Ett Bättre Gävle får barn och ungdomar i åldrarna 8–13 möjligheten att hänga på läger under dagtid.
Summercamp är helt kostnadsfritt för deltagarna. Vilket möjliggör att vi kan attrahera barn som annars inte hade haft möjligheten att delta. Alla barn får helt kostnadsfritt frukost, lunch, mellis, inträden, transport, en fotboll, t-shirt och vattenflaska.
Syftet med Summercamp är att skapa en samlingspunkt för barn från olika stadsdelar där våra ledare tillsammans med barnen utför olika pedagogiska aktiviteter varje dag med syfte att kombinera lekande och lärande.
Gefle IF arbetar i hela verksamheten med barnkonventionens lag, i detta projekt punkt 31, ”alla barn har rätt till lek, vila och fritid”. Målsättningen under den fyra veckor långa aktiviteten är att alla barn som är med, ska få ett meningsfullt sommarlov fyllt med ny kunskap, härliga minnen och nyfunna vänner.
Det är en onsdag i slutet av juli och dagen inleds på Sörby IP med frukost för alla deltagare. Lägret är indelat i två grupper: en med lite äldre barn och en med lite yngre.
Det är fiske som står på agendan denna dag. Närmare bestämt metfiske i Boulognern. Tack vare Bomhus Unga fiskare har lägerdeltagarna fått låna metspön och flytvästar som räcker till alla. Och med ett korn majs på kroken sitter förväntansfulla barn och hoppas på att det där flötet ska försvinna under Gavleåns mörka vatten. 
När det gör det bryter jublet ut. Omar har fått napp och drar upp dagens första fångst, en mört! Att mört inte smakar speciellt bra gör ingenting. Den ska hem och visas upp för familjen, menar den stolta fiskaren.
En som är med på lägret för andra året i rad är Hakim, 11 år. Han bor egentligen i Sollentuna, men på somrarna brukar han hälsa på hos sina kusiner i Gävle och då har han passat på att vara med på lägret som Ett Bättre Gävle anordnar.
Den ena kusinen, Braxton, spelar i Gefles akademi och den andra, Brandon, 18 år, är ledare på Summercamp, även han för andra året i rad. Han tycker deltagarna sköter sig bra och att det är många roliga karaktärer med.
Efter några timmar vid Gavleåns stillhet är det dags att vända tillbaka till Sörby IP. Där möts de båda grupperna för en gemensam lunch. Då passar Torre Rafael från herrarnas A-lag på att dyka upp. Många av barnen känner genast igen honom. Wingbacken som gått från knattefotboll på Sörby till superettan i en och samma klubb, får glatt snacka lite med några yngre beundrare.
Efter maten är det dags för nästa grupp att bege sig iväg på fiske, medan den andra stannar kvar för aktiviteter i fotbollshallen.
Innan Sundus, 12, var med på Summercamp hade hon aldrig fiskat förr. Men eftersom det är tredje året i rad för henne, kan hon det här nu. Det är lite svårt att sitta still och lite bekymmer med diverse vasstrån som sticker upp ur vattnet som kroken gärna vill fastna i. Men annars är det roligt. Och det bästa med lägret är alla roliga saker man gör hela tiden och att alla får vara med på samma villkor.
När ÖFK gjorde 2–0 fem minuter in i andra halvlek såg det mörkt ut över Gavlevallen.
Men en snabb reducering av Oscar Lundin gav hopp. Och med fyra minuter kvar hittade Antonio Yakoub rätt och skickade in kvitteringsmålet och räddade därmed en poäng.
Viktiga poäng stod på spel när ÖFK gästade Gävle och Gavlevallen. I den extremt jämna tabellen är varje pinne betydelsefull.
Men det började inte särskilt bra. Det var stundtals slarvigt från hemmahåll och innan halvtimmen var spelad hade gästerna tagit ledningen och höll den in till halvtidsvilan.
Nya tag efter paus, var tanken. Fem minuter senare hade ÖFK ökat på till 2–0.
Tio minuter senare klev dock Oscar Lundin fram. Efter att först ha träffat stolpen hittade han rätt på andra försöket och skickade in den ack så viktiga reduceringen. Det gav ny energi till de ljusblåa.
Dock dröjde det innan kvitteringen kom, men när den väl satt var det ett förlösande jubel som hördes över Sätraåsen. Fyra minuter återstod av ordinarie tid när Antonio Yakoub högg som en kobra i straffområdet. Med sitt tredje mål för säsongen kvitterade han till 2–2 och blev poängräddare åt GIF.
Gefle IF–Östersunds FK 2–2 (0–1)
Målen: 0–1 (24) Malcolm Stolt, 0–2 (50) Myroslav Mazur, 1–2 (59) Oscar Lundin, 2–2 (86) Antonio Yakoub.
Avslut: 5–13.
Hörnor: 6–8 (4–3).
Varningar, GIF: –, ÖFK: Mykola Musolitin, Andrew Mills.
Domare: Per Melin.
Publik: 1 911, Gavlevallen
Så spelade GIF: Robin Wallinder – Kevin Persson, Martin Rauschenberg (K), Niclas Håkansson (76) – Christoffer Aspgren, Oscar Lundin, Iu Ranera (76), York Rafael (94) – Constantino Capotondi (86), Leo Englund, Adrian Edqvist (76).
Ersättare: Daniel Eliasson, Anton Lundin (76), Jacob Hjelte (76), Antonio Yakoub (76), Sebastian Friman (94), Oskar Karlsson (86) och Tobias Johansson (mv).
Han spelade knappt fotboll på två och ett halvt år på grund av efterhängsna skador.
Men nu är Nisse Eriksson tillbaka på planen och i söndags kom även första målet i superettan för 22-åringen.
Han kom till Gefle IF som en spännande backtalang i februari 2020. Men det har dröjt länge innan vi fått se Nisse Erikssons hela potential. Skadehelvetet förstörde nästan karriären för honom.
Och trots att det varit nära att han lagt av, ångrar han inte att han krigat sig igenom de tuffa åren på sidan av planen.
– Det har varit väldigt tufft och kroppen är inte helt hundra än, det ska sägas. Men jag känner att det blir bättre och bättre varje dag. Jag känner även att jag har mycket mer att ge. Både rent fysiskt men även fotbollsmässigt, säger Eriksson och fortsätter:
– Formen är väl inte riktigt på topp, men den är på god väg.
Efter att ha startat tre matcher i rad kom pricken över i:et i söndags. Efter en hörna var Eriksson på hugget och skickade in en retur som betydde 1–0 i tuffa bortamötet mot Gais.
Känslan när du insåg att du var målskytt?
– Chockad! Det kanske man såg på mig? Jag fattade inte riktigt vad som hände. Nej men klart det var kul, det är inte varje dag man gör mål. Tråkigt att det inte räckte hela vägen, säger han.
En som följt Nisse Erikssons skadehistoria på nära håll är Gefles medicinskt ansvarige Oda Lindahl Schei.
– Det har varit flera gånger där jag trott att han skulle lägga av. Med det sagt, det är inte många gånger han har klagat, inte ens när jag tvingat honom till gymmet klockan nio en söndag kväll, säger hon och fortsätter:
– Jag tror det är svårt att förstå hur jobbigt han har haft det. Samtidigt tror jag få förstår hur skönt han tycker det är att vara tillbaka och kunna träna för fullt och spela matcher. Och så får han kliva in och göra mål nu, säger hon och ler.
Att gnugga på i gymmet medan de andra varit ute på fotbollsplanen har varit tufft. Och ovissheten i hur lång tid rehabiliteringen skulle ta har påverkat honom mycket.
– Att inte veta om det skulle ta två månader eller två år, det har varit jobbigast. Flera gånger har jag känt att jag varit på gång, testat att träna fotboll och fått ett bakslag. Det har varit jättetufft, erkänner Nisse Eriksson.
En annan som hängt med länge under Nisses karriär är tränaren Mikael Bengtsson. Han såg hans potential redan i GIF Sundsvalls akademi och plockade med sig den då 19-årige Eriksson till GIF den där vintern för tre och ett halvt år sen.
Och Bengtsson är av förklarliga skäl nöjd över att hans tro på mittbacken belönat sig.
– Jag är mest glad över att han kan spela igen. Att han kommit dit efter att mer eller mindre varit skadad i tre år. Det har funnits – och finns fortfarande – en potential i honom som han aldrig fått bygga vidare på, säger Micke Bengtsson och fortsätter:
– Med det jobb han lagt ned, både fysiskt men kanske framförallt mentalt, att då få bidra med ett mål som kanske inte tillhör vanligheterna för honom, det är han värd. Jag gläds väldigt mycket med honom.
Efter en pinne borta mot Gais väntar Östersunds FK hemma på Gavlevallen nu på lördag. I den galet jämna superettatabellen är varje poäng viktig. Det skiljer bara sex poäng mellan sexan Brage och AFC Eskilstuna på 15:e plats.
– Det är sjukt jämnt! Men det är roligt också och varje match betyder extremt mycket. Och ÖFK är ett fysiskt starkt lag som kanske ligger lite på gränsen. De har nio spelare som riskerar att bli avstängda vid ett gult kort. Det kommer smälla, hälsar Nisse Eriksson.
Nils Eriksson, nr 21
Född: 16 oktober 2000.
Kom till GIF: 12 februari 2020.
Matcher/mål GIF: 23/1.
Aktuell: Gjort sitt första mål i superettan.
Gefle klev ut på hybridgräset på Gamla Ullevi inför 4 622 åskådare med två segrar i ryggen och hopp om mer. Men första halvlek blev en ensidig historia. Gais tryckte ned GIF djupt i banan och bortalaget fick mest försöka förvalta de kontringar som uppstod.
Leo Englund fick ett fint läge att spräcka nollan men Mergim Krasniqi i Gais-målet täckte ut till hörna. Avsluten efter första 45 skrevs till 13–2 i hemmafavör.
Trots det fick vi fick vänta till andra halvlek innan målen skulle komma. Glädjande nog var det GIF som gjorde det första! Nisse Eriksson var vaken efter en hörna och kunde raka in en retur.
Rättvist? Kanske inte, men det är målen som räknas.
Länge såg det ut som att det skulle bli en tredje raka seger för de ljusblå. Men i matchens sista skälvande sekunder kom kvitteringen för hemmalaget.
En frispark ute vid sidlinjen ledde till att Anes Cardaklija kunde nicka in 1–1. Surt så klart.
Men vi kan i ärlighetens namn inte säga att det var orättvist. Och en poäng borta mot trean Gais får vi trots allt nöja oss med.
Gais–Gefle IF 1–1 (0–0)
Målen: 0–1 (49) Nils Eriksson, 1–1 (90+5) Anes Cardaklija.
Avslut: 20–4 (13–2)
Hörnor: 11–7 (6–5)
Varningar, Gais: Mervan Celik (66), Axel Henriksson (70). GIF: Adrian Edqvist (26), Christoffer Aspgren (53).
Domare: Adi Aganovic.
Publik: 4 622, Gamla Ullevi.
Så spelade GIF: Robin Wallinder – Nils Eriksson, Martin Rauschenberg, Nicklas Håkansson – Christoffer Aspgren, Oscar Lundin, Iu Ranera, Sebastian Friman (45) – Constantino Capotondi (74), Leo Englund (88), Adrian Edqvist (74).
Ersättare: Anton Lundin (74), Jacob Hjelte (74), Philip Ekman, Kevin Persson (45), Torre Rafael, Oskar Karlsson (88) och Tobias Johansson (mv).
På söndag väntar GAIS på bortaplan för herrarna.
Det blir lite som att komma “hem” för Robin Wallinder.
– Jag hade en fondvägg på Gamla Ullevi i mitt rum när jag växte upp, säger han.
Det är torsdag eftermiddag och några minuter kvar innan träningen ska dra igång för Robin Wallinder. Målvakten som bytte västkusten mot östkusten i vintras när han skrev på ett kontrakt med Gefle IF.
Men det är inget tvivel om vilken kust han föredrar…
– Västkusten är Sveriges framsida. Stockholm är baksidan alla dagar i veckan, säger han och ler brett.
– Nej men det ska bli jäkligt roligt. Det är alltid kul att vara i Göteborg där man har familjen och vännerna. Det är hemma för mig, även om jag kommit in jäkligt bra här också, säger han.
24-åringen är född och uppvuxen i Kungsbacka några mil söder om Göteborg och har Onsala BK som moderklubb. Men som 14-åring började det bli mer seriöst med fotbollen och då blev det en flytt till GAIS. 
– Det var där jag kom in i göteborgsfotbollen, som vi brukar kalla det. När det ska satsas på riktigt och komma till eliten. Och det var även där jag för första gången träffade “Tobbe”, säger han.
“Tobbe” är då Tobias Johansson, målvaktskollegan i Gefle IF numera.
– Han tillhörde U19 i GAIS då, han kan ha haft ett A-lagskontrakt också. Det är lite roligt att våra vägar korsades lite längre fram i karriären. Även om vi aldrig tränade ihop då, hade jag koll på honom när jag kom hit.
Tankar om att möta GAIS då?
– Det är alltid speciellt att möta dem. Ett speciellt lag, de har fans som är väldigt utåtagerande och det brukar vara ett lag som kämpar mycket. Även om jag tror det blivit lite mer lirare nu denna säsong. Och så finns det några jag känner i klubben sen tidigare, så kul ska det bli, säger han.
Som Robin själv är inne på, GAIS har en speciell supporterkultur och nu på söndag bjuder klubben Gothia Cup-deltagarna på inträdet till mötet med Gefle. Matchen spelas på Gamla Ullevi som tar in över 18 000 åskådare. Således kan det bli en hel del folk.
Gamla Ullevi, din tidigare hemmaplan. Hur kommer det kännas att kliva in där igen?
– Gamla Ullevi är alltid Gamla Ullevi. När jag var yngre hade jag en fondvägg med Gamla Ullevi i mitt rum. En mörk, skuggig cool bild. Det kändes mäktigt. Och jag kommer ihåg när jag spelade min första match där. Då tänkte jag: Okej, då var man här då, säger han. Inte utan en viss stolthet i rösten.
– Alltid kul att spela där. Ju fler folk, desto bättre. Arenan kanske är lite stor med superettanmått. Men GAIS har alltid en trogen skara som är där och kommer det Gothia Cup-besökare blir det också roligt. Sen, GAIS är GAIS. Det kommer höras att vi är på besök på deras hemmaplan.
Men att komma dit och vara några underdogs, det kommer inte på fråga.
– Det gäller att visa att vi inte är där för att ställa ut skorna. De ska få kriga för tre pinnar, säger han bestämt.
Och på tal om supportrar som hörs, efter segermatchen mot AFC Eskilstuna dök det upp en ramsa till Geflemålvakten på sociala medier. Något huvudpersonen själv så klart uppmärksammades på.
– Jag blev taggad på Instagram när Carrickläktaren lade ut den. Första reaktionen var skratt och att det var väldigt roligt. Sen blev jag förvånad och det kändes i hjärtat och se det. Jag visade det för tjejen och föräldrarna som tyckte det var svinkul.
– Det är den första egna ramsan jag fått. Det känns väldigt stort för mig och något jag kommer minnas hela livet, säger Robin Wallinder.
.
På lördag är det omstart i superettan när AFC Eskilstuna kommer på besök till Gavlevallen.
Lagkaptenen Martin Rauschenberg vet att det kommer bli tufft, men är övertygad om att det kommer gå. Men han kan inte göra det på egen hand.
– Vi behöver att alla bidrar för att det ska bli en bra höst. Hela truppen, ledarstaben, organisationen, publiken, ja allt, säger han.
De flesta känner till historien vid det här laget. Att den danske mittbacken Martin Rauschenberg hörde av sig till sin tidigare klubb Gefle IF och erbjöd sina tjänster. Trots att man då huserade i landets tredje division, Ettan norra.
“Jag vill hjälpa klubben tillbaka till där den hör hemma”, sa han då inför säsongen 2022.
Om vi raskt hoppar framåt drygt 18 månader senare så ja, då är klubben tillbaka i svensk elitfotboll.
Det är några dagar innan superettan drar igång igen efter sommaruppehållet och vi slår oss ned i ett av rummen på GIF-kansliet. Den reslige dansken tar en smutt på kaffet han precis hämtat.
Blev det som du hade tänkt dig med återkomsten?
– Det blev kanske till och med lite bättre i och med att vi gick upp direkt. Det var inget som klubben räknat med, att vi skulle fixa det redan i fjol, säger Rauschenberg och fortsätter:
– Det gick snabbt. Jag kom till en bra grupp som accepterade mig för den jag var. Jag syntes mycket, hördes mycket och tog ett stort ansvar. Men hade inte laget köpt in sig på allt det, då hade det inte blivit någonting av det hela heller. Så hela gruppen ska ha en stor eloge för det.
Som du säger, det gick fortare än vad ni tänkt. Gick det för fort?
– Nej, svarar han tvärsäkert och fortsätter:
– Får man chansen att gå upp så tar man den. Man får ta allt det andra i efterhand.
Han och laget är medvetna om att klubben inte besitter de största ekonomiska musklerna. När andra klubbar kan välja bland mer namnkunniga spelare, får GIF tänka på ett annat sätt.
– Vi behöver få ut max av de spelare vi har, nästan mer än så. Vi får jobba lite som underdogs. Men vi har den mentaliteten, att vi jobbar hårt för varandra. Man ska kunna se Gefles värderingar hos oss, även om det är ett “nytt” GIF som spelar lite annorlunda än vad man gjorde när jag var här förra gången.
Efter tolv spelade omgångar i superettan huserar nykomlingarna just nu på en tolfte plats i tabellen. På lördag drar höstsäsongen igång och då väntar AFC Eskilstuna hemma på Gavlevallen.
Hur ser du på säsongen hittills?
– Lite upp och ned. Vi började bra men det har varit lite hackigt med att hitta vårt sätt att spela. Men det är en ny serie, nya lag, det går lite snabbare. Jag tycker dock att det är lite som förväntat av oss. Det är svårt att vara nykomlingar i en så pass tajt serie som superettan är. Alla lag kan slå alla. Det handlar om dagsform, säger 31-åringen.
18 matcher återstår av säsongen. Mer än hälften således, men för att det inte ska bli en alltför tuff och nervös höst, finns det något du ser ni behöver jobba på?
– Oavsett hur vi kommer spela kommer det bli en tuff höst. Det är vi medvetna om. Vi har inte den största budgeten, inte de bästa spelarna men vi har bra spelare. Och spelar vi på det sättet vi vet att vi kan göra, då kan vi slå alla lag i superettan.
– Vi måste vara trygga i vår identitet, hur vi spelar när vi möter bättre lag, hur vi tänker i olika skeden i matchen. Att göra saker tillsammans som ett lag helt enkelt. Hitta den känslan till varje match.
Du som lagkapten, finns det något du kan göra för att bidra med det?
– Att fortsätta vara så som jag är som person. Att driva på laget när det är tufft, för det kommer komma tuffa perioder och matcher. Att stå rakryggad och fortsätta hålla huvudet högt och att få med alla även när det är lite jobbigare. Man kan luta sig mot mig om det behövs, men vi behöver alla här. Det är inte bara jag som ska ta detta ansvar, säger Rauschenberg och fortsätter:
– Vi behöver att alla bidrar för att det ska bli en bra höst. Hela truppen, ledarstaben, organisationen, publiken, ja allt, säger han.
Fem snabba med Martin Rauschenberg:
Bästa spelaren du har spelat mot?
– Det måste vara Eden Hazard eller Mateo Kovacic. Jag var på provträning i Lille och fick spela en halvtimme mot Hazard. Han tillhörde A-laget men var avstängd och fick därför spela en internmatch där jag var med. Sen har jag spelat mot Inter och mötte då Kovacic.
Bästa du spelat med?
– Jag har ett par stycken. Martin Braithwaite som spelat i Barcelona bland annat. Jonas Knudsen, nu i Malmö. Søren Rieks också i Malmö. Nån av dem.
Bara danskar?
– Haha, ja. Eller ja, David Fällman är en av de bästa jag spelat med också. Han är fortfarande en vän så honom håller jag högt.
Häftigaste arenan du spelat på?
– San Siro. Vi spelade Europa League-kval med min isländska klubb och hade slagit ut Bangor från Wales, skotska Motherwell och polska Lech Poznan innan vi ställdes mot Inter på San Siro.
Häftigaste matchen du spelat?
– Det blir Intermatchen. Även om de var överlägsna så är det ändå den största matchen i min karriär med 60 000 på läktarna.
Vad blev det i matchen?
– 6–0 till Inter, haha. Vi spelade med tio man i en halvtimme.
Om du får summera karriären lite snabbt, vilket är det finaste minnet du har?
– Ja, man har många. Men det är klart förra året är med där uppe i topp. Att få göra det med Gefle som var den första riktiga klubben jag fick chansen i och att få göra det med den gruppen vi hade, det tar vi.
Gefle IF förstärker organisationen med en ny kommunikatör i form av Karin Johansson. Den tidigare sportjournalisten är för många ett bekant ansikte och vi är glada att välkomna henne till GIF-familjen.
Det har länge varit högt på vår önskelista att satsa på att bygga en mer proffsig kommunikation kring hela föreningen och kunna ge våra supportrar, medlemmar och samarbetspartners större insyn. Det har varit en utmaning utan en renodlad kommunikatör och vi är därför oerhört glada att välkomna in Karin i den himmelsblå familjen.
Karins uppdrag är på deltid och kommer innefatta att både internt och externt förbättra föreningens kommunikation i allmänhet och våra representationslag i synnerhet. Hennes uppdrag startar omgående.
– Efter att ha spelat fotboll i hela mitt liv och även sett Gefle IF lira boll ungefär lika länge, känns det fantastiskt roligt att få ta mig an detta uppdrag. Det är med en stor portion ödmjukhet och minst lika stor stolthet jag kliver in i den här rollen, säger Karin och fortsätter:
– Och även om jag aldrig hann se min egen morfar, Yngve ”Pudding” Karlsson, spela för GIF på 50- och 60-talet, känns det fint att bära fanan vidare i familjen.
Klubbchef Daniel Kraft:
– Vi har länge tittat på hur vi ska kunna förstärka vår kommunikation och med Karin känns det som en perfekt lösning. Hon kommer in med massor av erfarenhet, stort GIF-hjärta och kommer komplettera oss superbra. Hon är helt rätt person att driva och utveckla av vårt kommunikationsarbete.
Stort och varmt välkommen till Gefle IF Karin!
